poeten häääääääär.

allt är så himla mycket annorlunda än innan.

för några år sen brydde jag mig inte alls om sakerna jag bryr mig om idag.

nu är det nästan bara kompisar, smink, killar, utseendet och datorn jag tänker på. det har tagit upp hela mitt liv, både på ett bra och ett dåligt sätt.

men ibland minns jag hur det var förut, när jag var liten och så..

och jag känner en stor saknad. otroligt stor.

det enda som va viktigt då va mamma, pappa, vännerna och leksakerna.

inga bekymmer alls, bara lek och roligt.

men det är väll så, att man förändras desto äldre man blir.

men det känns som att allt går för snabbt, jag hinner ju knappt ha roligt för att jag oroar mej hela tiden.

när man var liten trodde man ju att allt va bra, och att livet skulle fortsätta så. men på bara 1-2 år ändrades ALLT!

allt och jag menar verkligen allt, nya saker kom in i livet som nya vänner, ny skola, nya tankar.

jag är aldrig nöjd med mig själv, och såvitt jag vet är ingen annan som jag känner det heller? man vill vara perfect, det vill väll alla.

man vill alltid vara någon annan, en snygg tjej som alla vill ha. fast jag är nöjd med det livet jag har, jag tror nog att alla går igenom dehär.

men det är jobbigt, såklart! men jag ska nog vara glad för det jag har, jag har ju det viktigaste. bra vänner som aldrig sviker&en familj som bryr sig om mej.

jag är glad för det jag har, men saknar det jag hade..